Det va ett bra tags sen jag skrev här. Har funderat på i flera veckor om jag ska skriva av mej här och nu har jag så mycket jag bara måste få ur mej. Den som tycker att jag svartmålar någon får gärna tycka de för jag skriver bara de som har hänt och ja, ibland svider sanningen.....
Jag kommer precis från ett två årigt förhållande mycket har vart bra men de finns också en hel del mindre bra saker och de är framförallt de som stör mej att jag kunde vara så blind och naiv att jag bara fann mej i det utan att ifrågasatte visst, ibland gjorde jag de men de ledde ingen vart.
Jag minns en incident ganska tidligt, vi hade kanske vart ihop i 3-4 månader de va iaf höst/vinter ute och vi hade bestämt att ses på helgen som vanligt. På torsdag em hör han av sig och säger att vi inte kan ses i helgen för han ska iväg och festa med sina kompisar och han vill vara själv med dem. Jag vart väl inte precis glad över detta besked men hur de än va så hörde en kompis av sig på kvällen och fråga om inte jag kunde va chaufför åt dem för de skulle på rock utanför Avesta, visst de kan jag väl vara. Berättade för han senare på kvällen att jag skulle va chaufför åt några kompisar. "Men bra Sandra, så du ska åka på rock med massa killar och fattar inte du hur mycket dom kommer tafsa på dej ??" jag försökte tala om att den risken va obefintlig eftersom vi bara är kompisar och inget mer dessutom skulle jag va nykter och köra och jag har väl en egen vilja?!. Den helgen slutade med att jag fick följa med på hans fest....
En annan grej är att enligt honom så är det fel på i princip alla mina kompisar. Det är nog de värsta för nu 2 år senare har jag förlora en stor del av min umgängeskrets och de är ju inte så jag kan ringa efter 2 år och bara tjeena vi har inte hört av varandra på 2 år ska vi hitta på nåt?
En annan händelse som påverkade mej mycket var att jag hade bytt sängkläder i veckan och när han kom till helgen så frågar han: Har du vart med en annan? näe varför tror du de? svarar jag, för att du har bytt sängkläder får jag till svar. Detta resultera i att jag bara bytte sängkläder nä han va här......
Jag fattar inte hur jag kunde finna mej i detta. men de är så, kärleken är blind.
