Dags igen.
Känner att det är dags igen att skriva av mej. Vet inte varför jag hatar om att prata om hur jag känner hur jag mår osv men skriva om det de känns på något vis bättre jag är mer "skyddad" jag har slipper uttala de läskiga orden. För jag tycker det är läskigt att öppna mej läskigt att visa mej sårbar. Av rädslan för att bli sårad? vad vet jag?
Hur som helst veckor, månader går sakat framåt. Idag är det exakt 3 månader sen mamma lämnade mej. Idag är det 3 månader sen pappa ringde 7.41 på morgon jag var på väg till jobbet hade precis sväng på riks80. Han säger något om att de håller på med hjärt o lugn räddning. Att hon plötsligt blivit sämre. fattar inte riktigt där och då exakt vad han egentligen säger utan de enda jag har i huvudet är at jag fort måste till jobbet och släppa av de jag samåker med o meddela att jag inte kommer den dagen.
Jag vet att jag borde ha hört av mej till vänner, bekanta osv men just nu orkar jag helt enkelt inte. jag har fullt upp med att få min vardag att funka med jobb, stall pojkvän osv jag orkar helt enkelt inte just nu. Visa dagar vill jag bara lägga mej ner o skrika för att jag inte orkar med alt. Känns som att folk runtomkring har massa förväntningar på vad jag ska göra osv och just nu orkar jag knappt med några krav och måsten varje dag jag orkar åka till jobbet orkar åka till stallet känns som en seger. För de är inte självklart. har en konstant trötthet, svårt att sova vaknar 100 gånger per natt osvm men jag får ingen hjällp med att sova för det är " kroppen egna sätt att regaera och det ska man inte störa" men jag tycker de är jobbigt.
mamma <3
Hur som helst veckor, månader går sakat framåt. Idag är det exakt 3 månader sen mamma lämnade mej. Idag är det 3 månader sen pappa ringde 7.41 på morgon jag var på väg till jobbet hade precis sväng på riks80. Han säger något om att de håller på med hjärt o lugn räddning. Att hon plötsligt blivit sämre. fattar inte riktigt där och då exakt vad han egentligen säger utan de enda jag har i huvudet är at jag fort måste till jobbet och släppa av de jag samåker med o meddela att jag inte kommer den dagen.
Jag vet att jag borde ha hört av mej till vänner, bekanta osv men just nu orkar jag helt enkelt inte. jag har fullt upp med att få min vardag att funka med jobb, stall pojkvän osv jag orkar helt enkelt inte just nu. Visa dagar vill jag bara lägga mej ner o skrika för att jag inte orkar med alt. Känns som att folk runtomkring har massa förväntningar på vad jag ska göra osv och just nu orkar jag knappt med några krav och måsten varje dag jag orkar åka till jobbet orkar åka till stallet känns som en seger. För de är inte självklart. har en konstant trötthet, svårt att sova vaknar 100 gånger per natt osvm men jag får ingen hjällp med att sova för det är " kroppen egna sätt att regaera och det ska man inte störa" men jag tycker de är jobbigt.
mamma <3
Kommentarer
Trackback
